Kostcirkeln

1965 introduceras den första svenska grupperingen av livsmedel som kom att kallas för kostcirkeln. Det var Folkhälsoinstitutet som, efter många diskussioner, kom fram till att något måste göras mot de välfärdssjukdomar som började uppstå. Själva idén var enkel och innebar att kosten skulle vara balanserad och innehålla tillräckligt antal kalorier samt viktiga och oumbärliga näringsämnen. Den grupperingen av livsmedel som introducerades såg då ut enligt följande: 1. Frukt och bär 2. Grönsaker 3. Potatis och rotfrukter 4. Bröd, flingor, gryn och pasta. 5. Matfett 6. Mjölk och ost 7. Kött, fisk och ägg. Bilden på denna gruppering fanns med i de flesta läromedel som handlade om kostlära och på 1970-talet var det vanligt att i hemmen ha en bild av kostcirkeln i köket. 1974 byttes kostcirkeln ut mot matpyramiden eftersom den traditionella kostcirkeln inte angav rekommenderade proportioner av de olika livsmedlen. Dessutom var det inte alla som hade råd att äta enligt den traditionella kostcirkeln och därför tillsatte socialstyrelsen en referensgrupp med representanter från bland annat konsumentverket och livsmedelsverket. Gruppens uppgift var att utarbeta ett underlag för information om kost och kostnader. Gruppen fann att basen i maten skulle vara något som hade låg kostnad i förhållande till näringsvärde. Den basen skulle man äta av varje dag och den innehöll fyra delar av den gamla grupperingen. Basen bestod av:

1. Mjölk

2. Ost

3. Potatis

4. Bröd

5. Matfett

6. Något av gryn, ris, makaroner eller mjöl.

Övriga delar i matpyramiden var grönsaker, frukt, bär, kött, fisk och ägg. Dessa kallades tillägg eftersom de inte behövdes varje dag. Både cirkeln och pyramiden kan man ju jämföra med dagens diskussioner om vad som egentligen är nödvändigt och vilken kost som är bäst för vår hälsa.

(Visited 262 times, 1 visits today)